Engqvist's Sweet Sixteen

Front-de-Boeuf och döden

Kategori: Jobbet, Nördigt, Radio, Sport, Tv, film

Klockan är 15 på nyårsdagen, nu börjar Ivanhoe.
Tv-versionen från 1982 är en lika självklar och ursvensk tradition på årets första dag som Kalle Anka på julafton. Tillsammans med nyårsdagspizza och backhoppningen Garmisch-Partenkirchen. Varje år blir man lika förvånad och lite besviken att det inte längre är Sven "Plex" Pettersson som kommenterar. Att han är död är ingen ursäkt längre, mer ett gammalt normativt svepskäl skulle jag säga. 
 
I höstas kom förresten en nyhet om att antalet begravningar utan ceremoni ökat sedan man införde en 30-dagarsregel för hur snart en person måste begravas. Tydligen är många anhöriga för upptagna med sina egna liv för att riktigt ha tid med någon annans död. Även om det är någon så nära som en förälder, ett syskon eller en folkkär tv-sportprofil (som gick bort 2011).
 
I Ivanhoe från 1982 är det Reginald Front-de-Boeuf som dör först av de tre "normandiska hundarna", som sura pappan Cedric kallar dem. De är lite som ett ondskans Herreys i riddarrustning, där Brian Guilbert är både coola Rickard och söta Louis medan Front och Maurice de Bracy får dela på att vara Per.
En dag i höstas kom självaste John Rhys-Davis, som spelar Front, till P4 Uppland och blev intervjuad av Bosse Pettersson. Han var i Uppsala för att medverka på en SciFi-mässa och i sällskap hade han... Samantha Fox. Det rådde lite delade meningar om vad hon egentligen hade på en sådan mässa att göra. För många av oss som växte upp på 1980-talet var hon en blandning av fantasi och verklighet, ungefär som science fiction alltså.
John Rhys-Davis har även såklart spelat Gimli i Sagan om ringen och Indiana Jones fryntlige vän Salla, men för mig är han Front-de-Boeuf som hotar att grilla den stackars juden Isaac of York innan han dödas av ett knivhugg från självaste kung Richard Lejonhjärta. Och plötsligt en förmiddag stod han utanför studion där jag sänder program. Klart man tog en bild.
 
SVT slutade förresten sända backhoppningen från Garmisch-Partenkirchen för flera år sedan. Men bara för att man har slutat göra något betyder det inte att det inte är en tradition, inte sant?
Kommentera inlägget här: