Vi får se hur länge det håller
Kategori: Allmänt
Idag har vi firat mina föräldrars guldbröllop. På själva bröllopsdagen den 10 december firade de själva med vinterkräksjuka.
På Nobeldagen, tillika salig mormor Signes födelsedag, 1965 klev mamma och pappa ut som nygifta på rådhustrappan i Umeå. Pappa lär då ha fällt en av de dummaste kommentarerna någonsin: "Vi får se hur länge det håller". Att mamma inte skilde sig med honom redan där och då är ett mirakel och en gåta.
Men med åren har pappas tokroligt menade och otroligt dåligt tajmade groda både fått vingar och visdomständer. För om tiden och livet lär en något så är det att inget är för evigt eller givet. Ett efterlängtat barn kan ryckas ifrån en eller födas med grava funktionshinder. En älskad make, son och bror kan sladda på vägen och bli totalförlamad. En annan kan få en stroke eller cancer och kanske klara livhanken och komma tillbaka, eller tyna bort.
Idag har vi firat 50 år av kärlek, ömsesidig respekt och roligt familjeliv. På 1980-talet var det flera kompisar som jämförde oss med familjen Huxtable i The Cosby Show (inga likheter alls med Bill Cosbys mörka hemliga liv). En del har berättat att de i mina föräldrar och i vårt hus kände en trygghet och värme som de kanske inte alltid kunde känna hemma hos sig. Jag uppfattade det inte, eller fattade det inte riktigt då. Men nu är det en av sakerna jag är mest stolt över hos mamma och pappa.
Och pappa kan fortsätta försöka släta över det han sa på rådhustrappan med att han fortfarande är nyfiken på hur länge det ska hålla. Hade han insett då hur kloka ord han egentligen sa, så hade han förmodligen också insett att just där och då var det klokast att hålla tyst.
På Nobeldagen, tillika salig mormor Signes födelsedag, 1965 klev mamma och pappa ut som nygifta på rådhustrappan i Umeå. Pappa lär då ha fällt en av de dummaste kommentarerna någonsin: "Vi får se hur länge det håller". Att mamma inte skilde sig med honom redan där och då är ett mirakel och en gåta.
Men med åren har pappas tokroligt menade och otroligt dåligt tajmade groda både fått vingar och visdomständer. För om tiden och livet lär en något så är det att inget är för evigt eller givet. Ett efterlängtat barn kan ryckas ifrån en eller födas med grava funktionshinder. En älskad make, son och bror kan sladda på vägen och bli totalförlamad. En annan kan få en stroke eller cancer och kanske klara livhanken och komma tillbaka, eller tyna bort.
Idag har vi firat 50 år av kärlek, ömsesidig respekt och roligt familjeliv. På 1980-talet var det flera kompisar som jämförde oss med familjen Huxtable i The Cosby Show (inga likheter alls med Bill Cosbys mörka hemliga liv). En del har berättat att de i mina föräldrar och i vårt hus kände en trygghet och värme som de kanske inte alltid kunde känna hemma hos sig. Jag uppfattade det inte, eller fattade det inte riktigt då. Men nu är det en av sakerna jag är mest stolt över hos mamma och pappa.
Och pappa kan fortsätta försöka släta över det han sa på rådhustrappan med att han fortfarande är nyfiken på hur länge det ska hålla. Hade han insett då hur kloka ord han egentligen sa, så hade han förmodligen också insett att just där och då var det klokast att hålla tyst.
En sak till: i guldbröllopspresent har vi lovat mamma och pappa en familjefotografering tillsammans med söner, svärdöttrar och barnbarn. Sammanlagt är vi 17 personer som behöver hitta en lördag eller söndag då alla kan. Är det någon som har svart bälte i logistik?
